Våldet trappas upp ju närmare man kommer den 29 november, dagen då vissa honduraner förväntas gå till valurnorna. Genom att ensidigt utse en ”försoningsregering” valde de facto regeringen att hånskratta åt internationella samfundet som längtat efter en fredlig lösning på konflikten men framför allt åt de honduraren som trott på att kriser löses genom dialog och som vill se sina närmaste leva i ett fridfullt land.
Innan San Jose – Honduras-avtalet skrevs på ansågs valet för många som en lösning på krisen: nu börjar vi på ny kula och glömmer bort alla mördade, fängslade, skadade, alla förstörda hus och byggnader runt i landet och allt agg och hat. Men de sociala problemen i Honduras har en lång historia och därför behövs också en långsiktig lösning med riktiga politiska reformer och vacciner mot den djupgående korruptionen. Det handlar inte om att hitta en lösning på denna ”kris” för att forsätta att regera i samma bananrepublikanda.
Efter San Jose-Honduras avtalet fortsätter krisen och kanske djupare en någonsin sedan den 28 juni, därför att nu har presidentkandidater hoppar av (Carlos H Reyes). kandiderande borgmästare dödats (Nelson Javier Portillo, i staden Jocon, Yoro) och andra politiker kommit undan mordförsök (, Arnulfo Rodríguez, och Santos Ramos La Virtud, Lempira). Andra politiker som försökt genomföra en valprocess har helt enkelt möts av hån, ägg och tomater. Är det en miljö för en demokratisk valprocess?
Miguel Insulza OAS generalsekreterare har sagt att man inte kommer att skicka valövervakare om inte man fortsätter med dialogen. Men detta struntar vi i säger den honduranska valkmyndigheten (Tribunal Supremo Electoral). ”Vi har andra som vill valövervaka, vi hade inte räknat med OAS i alla fall”
Detta är helt enkelt en diktatur som nu har det politiska stödet från USA.