Hur många gånger har jag dött?

“Como revolucionario, estaré hoy, mañana y siempre en las primeras filas de mi pueblo, aún estando consiente que se nos podrá ir la vida”.

Som den revolutionär jag är kommer kommer jag att idag och imorgon befinna mig på första leden bland mitt folk trots att jag är medveten att livet kan fly undan oss”

Walter Tróchez


Den 14 december, dödades fri- och rättighetsförsvararen Walter Tróchez. Walter tillhörde gayrörelsen och kämpade för den sexuella mångfalden och mot ett odemokratiskt samhälle, en sysselsättning som kostade honom livet. Han hade tidigare flytt undan ett attentat den 4 december men denna gång lyckades diktaturen och paramilitära grupper släcka hans röst.

Den 17 juli hade jag möjligheten att se Walter i ett möte som vi hade med europeiska och latinamerikanska organisationsnätverk i Tegucigalpa vars syfte var att övervaka brott mot mänskliga rättigheter sedan statskuppen de 28 juni. Alla nationella och internationella organisationer närvarande talade ut om situationen och gjorde analyser på hög nivå om vad som hade hänt och om vad som skulle kunna hända i framtiden. Plötsligt reser sig en för mig ung kille, ganska liten, med en gammal keps och slitna byxor. Det är Walter som med ett enkelt språk fångar allas blick och säger.” Det är vi som är ute på gatan som får sätta bröstet till, som får täcka oss med våra bara händer mot polisens batonger, som anses som ett hot mot etablisemanget. Vi är osäkra medborgare i denna nya kontext. Jag vet inte som mycket om alla analyser som ni gör men jag vet att det är inte rätt det som vi får stå ut med idag och jag kommer att fortsätta att protestera och manifestera mig mot dessa orättvisor som vi lever med idag. Våra ansikten är in statskuppens kikare.

I det ögonblick insåg jag, två veckor efter statskuppen, allvarligheten av vad som hade hänt i Honduras och visste att vi var tvugna att agera för att försvara demokratin men nu när jag får nyheten i min post om Walters död, trots att vi aldrig utbytte ett endaste ord, känner jag hur vemodheten, ilskan och maktlösheten omfamnar mig. Vad är livet värt egentligen? Hur många liv måste offras för att försvara demokratin?

Jag är medveten att många fler kommer att gå denna öde till mötes i denna allt mer våldsamma Honduras. Walter är död men hans flamma för ett rättvisare samhälle kommer fortsätta a brinna. Om vi vill ha en global rättvisa måste vi fördöma alla statskupper i Latinamerika och statskuppen i Honduras är inte undantagen.